8 januari 2011

Då och då blir jag stående en stund med dörren på glänt

Då och då blir jag stående en stund med dörren på glänt när jag ska lämna lägenheten, i stället för att bara stänga och gå. När jag har lämnat musiken på där inne och den läcker ut i trapphuset blir det en väldigt fin stämning. Musik på håll kan vara så mycket finare, att höra klanger men inte riktigt melodin eller sången i detalj. Den där fina stämningen vill jag gärna bjuda på när den uppstår, om någon granne råkar vistas ute i trapphuset just då. Det är oftast ingen annan där, vad jag har hört. Igår var det Håkan Hellström som läckte ut och fyllde trapphuset med finstämdhet och jag ville knappt stänga, men var tvungen att hinna med bussen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

så du spelar för kråkorna?

Daniel sa...

Mm. Jag kommer att tänka på första kvällen i min nuvarande lägenhet. Jag låg på sängen och beundrade takåsarna genom det spröjsade fönstret som stod lite på glänt mot innergården. För första gången bodde jag i ett lite äldre hus och för första gången i innerstan.

Då öppnade någon av grannarna sitt fönster med ett lätt gnissel och ut mellan husen svävade dämpat diskskrammel tillsammans med tonerna av "Trubbel" med Monica Zetterlund. Då var det gåshud och tårar i ögonen, mitt absolut bästa ljudminne!

kitchensinksounds[a]gmail.com sa...

Verkligen ett fint ljudminne! Filmiskt.