30 maj 2011

Note to self:

Måste bli mer uppmärksam på ljudet av katt-tunga mot nylagad mat, nybredda mackor, ostar utom synhåll.

Kitchen Sink-Sonja.

26 maj 2011

Och när det blir för varmt

Ljudet från Solar Thermal-orkestern (förra inlägget) kan i sin tur omvandlas till kyla, kolla >>

Musik för soliga dagar

Hittade just det här klippet, en liten soldriven ensemble. Möjligtvis att jag skulle sakna de mulnare dagarna efter en stund.

4 maj 2011

Allt som jag skulle berätta

Nu har det dåliga samvetet över bloggen ackumulerats under alltför lång tid. Det är inte så att jag inte har haft något att skriva om. Varje dag tänker jag på något som jag vill skriva om här, men så har det varit så mycket annat jag har tänkt på samtidigt.

Till att börja med. Uppsatsen med ljuddagböckerna som jag berättade om sist. Plötsligt dök ett spännande jobb upp, som etnolog. Det är sällsynt och jag kunde inte motstå att söka. Fick jobbet och uppsatsen (och uppsatsförfattaren) får vila tills vidare, men jag ser fram emot att fortsätta så småningom. Det kändes en aning snopet att lägga alla vardagsljudberättelser åt sidan när jag var som mest uppe i att fundera ut vad det hela skulle komma att bli.

Under förvandlingen från vinter till vår har jag mött många ljud som jag har tänkt berätta om här. Få se om jag minns nu.

Jag hittade en sten i skogen som jag började sitta på, som paus i promenaderna, som var pauser i uppsatsarbetet. I samband med att solen började värma hittade jag stenen, i en backe intill grusvägen. Nästan ingen passerade så jag fick sitta och lapa sol i fred. Där lyssnade jag till susande höga tallar och prasslande löv när det blåste till. Tallsuset var rofyllt, prasslet lite oroande. Kikade efter nyvakna ormar kring stenen.

En påsk med fräs på landet.
En annan solig dag under uppsatstiden tog jag med mig den berömda filosofen de Certeau till sjöstranden en bit från min bostad. Satte mig på en strandhäll med boken och hoppades på en begynnande solbränna. Isen täckte fortfarande sjön. Jag var ensam på stranden, men bara en kort stund. Ett stort sällskap, kanske ett tiotal personer, traskade in på området med fyllda coopkassar i händerna. Det var ett grabbgäng i gissningvis 30-40-årsåldern som hade siktat in sig på samma plats som jag för sin vårgrillning. Kanske att jag suckade lite, lite över att inte få vara ensam men jag lyssnade nyfiket. De pratade ett språk som jag inte lyckades placera. Ropade till varandra, skrattade, satte på musik i den medhavda apparaten. Något glatt Eurovision-popliknande, vill jag minnas. Då och då gick någon och satte sig på en av gungorna. Jag tror den gnisslade. Det var en fin vårstämning där på stranden. Är inte så säker på vad de Certeau hade att säga, men boken finns ju alltid kvar.

Förstamajsorl i Kungsträdgården.
På min nya arbetsplats lade jag genast märke till ett spännande ljud. Under första förmiddagsfikat i måndags hördes ett mäktigt mullrande och det vibrerade i stolar, bord, golv. 'Är det tunnelbanan man hör och känner?' frågade jag. Min kollega som arbetat där länge tycktes smått förvånad över min observation och menade att han inte tänkte på ljudet och vibrationen. Det var vardag där i matsalen, det mullrar och skakar många många gånger varje dag. Tågen går ju ofta. Jag har blivit väldigt förtjust i det där. Gillar att känna att tågen passerar alldeles under huset. Men kanske kommer inte heller jag att lägga märke till det när arbetsplatsen blivit min vanliga vardag.

Jag kan fortsätta, har ju hållit inne med ljudbetraktelserna ett tag, men det får bli i ett annat inlägg, en annan dag. Det ska inte hinna gå en månad, skulle jag vilja våga lova.